Inget rum är tomt

Droppformade lågor tynar ensamma bort.
Bara skuggan av en sommarbris finns kvar.
Kall viskar sången om glömskans ljuva bröst.
Ekot omringar mig med fjädernätta kedjor.
Jag vidrör stålet med trevande andhämtning.
Kedjorna skingras i en fantasifull dans.
I mörkret klingar stoftet som ett benbrott.
Ilande sken hugger efter ekot,
men lägger sig som en tunn film över den förkolnade marken.

Hålen varken finns eller har funnits.
Pauserna i visan är det enda som finns kvar av fotavtrycken;
En visa, som skingrats i mitt minne,
likt en hälsning som ingen såg;
en tom hand som aldrig dragit i en kedja, aldrig gnuggats över en eld,
aldrig smekt en kind, aldrig fångat ljuset.
Ekot av ingenting omringar mig;
Stickade gevärsskott och virkade kanonkulor,
som viner likt svalor kring mina stängda öron.
En frisk vind sveper aldrig bort mina tårar av sand.
Mitt huvud vilar aldrig på glömskans ljuva bröst.

Advertisements

Tags:

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: