Min debatt med en representativ demokrat

A: Alla demokratiska statsskick gör en avvägning mellan folkviljans genomslag och möjligheten att få till ett effektivt styre av ett land. Sverige också, se bara på fyraprocentsspärren. 4,0 procent betyder “välkommen in”, 3,99 procent betyder “dig bryr vi oss inte om, inte ett skvatt faktiskt”.

OM det är så att blockpolitiken är här för att stanna och OM det finns tre block som vägrar prata med varandra så går det inte att få till ett effektivt styre. Svaret är då att införa ett valsystem som ger möjlighet att skapa just detta. Svaret är inte att tricksa och begränsa hur våra folkvalda får rösta.

Det finns ett valsystem som är väl anpassat efter den stenhårda blockpolitiken och det heter “Majoritetsval i enmansvalkretsar”, Storbritannien har det och den som vill påstå att det inte är en välfungerande demokrati har mycket att göra, eller om man så vill; fel.

enleuk: Fast din lösning (first-past-the-post) är ju en realpolitisk lösning på den rådande situationen med blockpolitik och tre block, som dessutom skulle gynna ditt block/parti. Det är inte en lösning som generellt ger ett mer demokratiskt eller effektivt resultat.

First-past-the-post innebär att det största partiet från oproportionerligt många platser i riksdagen, medan det minsta för oproportionerligt få, vilket gynnar tvåpartisystemen i t.ex. USA och UK. Det innebär att ett parti som fått en minoritet av väljarnas stöd kan få en majoritet i riksdagen. Det innebär att majoritetsprincipen kringgås på en teknikalitet; vilket om något borde räknas som att “tricksa”.

Representativ demokrati är ett resultat av att kungen delgav makt till adeln, sen borgarna, sen kvinnorna, men begränsat till en politisk elit på 349 personer på riksnivå för att undvika att det slutar i anarki. I varje steg har effektivt styre fått ge vika för folkviljan. Fyraprocentsspärren är en rest från denna utveckling och inte alls en nödvändig komponent.

Majoritetsprincipen är inte heller orubblig. T.ex. finns det två vanliga sorters majoritet, enkel och kvalificerad. Den enkla är mer effektiv, men den kvalificerade är mer demokratisk. Konsensus är ännu mer demokratiskt, men svårare att uppnå.Majoritetsprincipen är också en historisk rest, i detta fall från nationalismen. I varje nationalstat är majoriteten av samma etnicitet fortfarande idag. Detta som en reaktion mot imperialismen där t.ex. en minoritet på en miljon romare styrde över 10 miljoner av blandad etnicitet.Den nationella majoriteten innebär att t.ex. samer, romer m.fl. måste skyddas från majoritetsprincipen på något sätt. Åtminstone är det en vanlig åsikt idag. Hittade ett citat från Per Albin Hansson: “Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten.”

Min lösning är att inte överge folkets makt till de förtroendevalda som tar det som en garanti för att de ska få handla fritt. Det resulterar t.ex. i att SD godkänner en budget som de ogillar i syfte att uppnå andra politiska vinster, eller att moderaterna går med på KD:s familjepolitik för att få stöd för sin ekonomiska politik.

Istället bör politikernas uppdrag vara att representera väljarnas åsikter. I första hand ska konsensus i riksdagen uppnås; i andra hand, kvalificerad majoritet; i värsta fall, enkel majoritet. Det är svårt och kräver att politikerna byter roll till att arbeta för kompromisser istället för sin egen politik. Men det är ingen som sagt att demokrati ska vara enkelt och med deras löner kan vi kräva att de anstränger sig.

A: Jag vill egentligen ha det nuvarande valsystemet men som det ser ut just nu är de åtta riksdagspartierna inte mogna att hantera det. Det är tre block, SD, Rödgröna och Alliansen. Ingen vill prata med SD och Alliansen vill inte prata med någon. Då går det inte att få till ett effektivt styre, jag önskar att det vore annorlunda men det är det inte.

Ett majoritetsvalsystem gynnar inget block, däremot gynnar det vissa partier på det sättet att det utplånar mindre partier inom samma block. Om Sverige införde det är det sannolikt att V och MP går in i S, att C och FP antingen går in i M eller slås ihop till ett liberalt parti, att KD går in i M och att SD lämnas oförändrat.Storbritannien och USA tillämpar systemet och där skiftar makten mellan Tories och Labour respektive Demokraterna och Republikanerna.När det gäller tricksande så visst, det förekommer hela tiden. De exempel jag kan komma på i Sverige är:
* Fyraprocentsspärren som missgynnar små partier och bildandet av nya partier och som gör att vissa röstar inte räknas. I år drabbades Feministiskt initiativ värst av just det.
* Indelning av valkretsar som gynnar större partier.
* Man måste vara 18 år gammal för att rösta.
* Utländska medborgare bosatta i Sverige får inte rösta i riksdagsvalet.
* D’honts jämkade uddatalsmetod där den första divisorn är 1,4 vilken gynnar partier med mellan 15 och 20 procents stöd i en riksdag där mandaten fördelas mellan fem partier, alltså C när systemet infördes och det användes för att få med C på tåget. Att C i dag har ett annat stöd är en annan sak.
* Vårt mycket restriktiva sätt att använda folkomröstningar.Ovan har jag listat sex exempel på hur vår grundlag minskar folkviljans förverkligande för att kunna skapa ett effektivt styre (med undantag för de utländska medborgarna och de under 18 som ju inte skulle försvåra det om de fick rösträtt). Trots dessa inskränkningar är det knappt någon som hävdar att Sverige inte är en demokrati. Frågan är alltså inte om vi ska ha inskränkningarna i folkviljans förverkligande, frågan är hur omfattande de ska vara.Man kan ha olika demokratisyn och det är helt OK. Själv ser jag verkligen inget egenvärde alls i att politiker ska eftersträva konsensus. I politiken står olika intressen och ideologiska uppfattningar mot varandra och så vill jag att det ska vara.

enleuk: Jag hävdar att Sverige har ett representativt elitstyre, men jag håller med om att det kallas demokrati av de flesta. Jag tycker vi kan ta bort de sex exempel på inskränkningar du nämner också. Ganska säker på att t.ex. Direktdemokraterna håller med mig om detta.

Du vill ställa ideologier emot varandra. Jag respekterar självklart din åsikt, men tycker du att dagens politik motsvarar en ideologisk kamp och varför föredrar du allt-eller-inget framför kompromiss? Pragmatism?Vad tycker du mer specifikt om idén att göra om politiker från kämpar som strider för sin sak till tjänstepersoner vars uppgift är att medla och förhandla för folkets sak (res publica)?

A: Jag tycker att det svenska systemet är bra för att:* Det har gjort oss till ett av världens minst korrupta länder.
* Vi har fått en väldigt hög grad av jämlikhet.
* Vi har en väldigt hög tilltro till offentliga myndigheter och institutioner.
* Vi har fått världens lägsta barnadödlighet.
* Vi är blivit ett av de länder i världen med längst medellivslängd.
* Det har utrotat analfabetismen.
* Det har gett oss ett blomstrande näringsliv som har bidragit med enorma intäkter till Sverige.
* Vi har lägst barnadödlighet i världen.
* Vi har i princip utrotat mödradödligheten.O.s.v, jag tror att du förstår. Det har visat sig att det funkar rätt bra helt enkelt.Jag är helt säker på att Sverige skulle har varit ett betydligt sämre land om vi hade gjort om politiker till att “medla och förhandla för folkets sak” för då hade man missat en viktig del av partiväsendet. Politiska partier i demokratier har många uppgifter och en av dem är att driva opinion för olika frågor. Det kan ofta ses som en eufemism för “Vi går före och struntar i vad folk tycker för när våra beslut väl har fått verka kommer folket att se hur bra de är och tycka om dem, folket behöver bara testa våra smarta idéer i verkligheten lite”.Väldigt många av de välfärdstjänster som vi i dag tar för självklara var mycket ifrågasatta när de kom. Allmänna folkskolan ifrågasattes för “Varför ska bondungarna gå i skolan när de behöver hjälpa till hemma med att bärga skörden?”. Det finns hur många sådana saker som helt, föräldraledighet för män, barnbidraget, maxtaxan i förskolan, avskaffandet av dödsstraffet. Listan är lång.Sådana saker skulle inte ha kommit till stånd i ett system där politiker bara skulle göra sig till uttolkare av folkets nuvarande vilja och “medla och förhandla för folkets sak”. De skulle inte heller ha kommit till om man eftersträvade konsensus och kompromiss för i sådana system är det den minsta gemensamma nämnaren som vinner. Det som är en eufemism för “den som vill minst får bestämma”.

Det är för övrigt så det så kallade världssamfundet styrs, ett system som ofta blir paralyserat inför stora problem för att massa enskilda nationer med egna intressen stoppar det som de själva förlorar på. Altruismen finns inte där och jag är säker på att det skulle bli likadant i Sverige om vi kopierade det.

Ungefär så ser jag på det. Vad tycker du?

enleuk: Jag förstår din poäng, men jag tror inte “den som vill minst får bestämma” och avsaknad av opinionsbildning är nödvändiga konsekvenser. De som vill förhandla å någons vägnar lär själva vara intresserade av att driva igenom politiken även om kompromissuppdraget sätter gränser för den strävan. Detta för att deras önskan att bli politiker isåfall skulle handla om att de vill förvissa sig om att den politik de företräder inte faller bort ur förhandlingarna p.g.a. ointresserade eller okunniga representanter. Det innebär att förhandlingspolitikerna fortfarande har starka övertygelser och ägnar sig åt opinionsbildning. Kanske mer opinionsbildning när det närmar sig val och mer acceptans av valresultatet och mer kompromissvilja efter valet, men det ser jag inget problem med. Jag håller med om faran i att svårlösliga situationer upprätthåller status quo och gynnar de konservativa, men det är inte ett fundamentalt problem eftersom folket kan välja att rösta mer radikalt ju långsammare förändringshastigheten är. Sen tycker jag att vetorätt är en dålig idé även om jag vill framhäva minoriteters rätt, men det finns många grader av kompromiss mellan konsensus och vetorätt. Det finns många grader av demokrati mellan representativ demokrati och direktdemokrati också.Rent tekniskt vet jag inte hur det skulle gå till att tvinga fram en mer brett representativ och kompromissinriktad politik, men jag tycker att vi ska sträva ditåt snarare än åt det motsatta hållet där en minoritet ska få fullmakt. I nuläget så är 49% av folket inte tillräckligt för att få igenom en önskan. Om vi kräver kvalificerad majoritet, alltså 67%, så får 33% finna sig i deras önskan. Då har vi fortfarande 20% kvar innan vi måste inkorporera SD:s politik. Även om vi båda tycker att migrationskritiken är ren populism så måste dessa 13% hanteras på något sätt.

SD vill ju att något block ska lägga till en liten klausul om immigration och kommer då ge sitt stöd och därmed majoritet till det blocket. Den typen av kompromiss är inte en kompromiss för SD utan en 100%-ig vinst för SD, men i nuläget är detta den enda typ av kompromiss som är möjlig. Det är allt eller inget. Ge och ta. Det är inte den typen av kompromiss jag förordar. Jag pratar om en representativ kompromiss. Det skulle t.ex. kunna innebära att varje sakfråga förhandlas separat. T.ex. om 60% av riksdagen kan enas om en kompromiss om inkomstskattnivån. I nuläget kan 87% enas om immigrationsnivån. 87% är inte konsensus, men det är bättre än 51%. Finns det en teknisk lösning som möjliggör att även de sista 13% på något litet sätt kan påverka politiken, även om jag personligen inte vill det i det här fallet, så skulle jag förorda det styrelseskicket.

En möjlig teknisk lösning är att göra vallöften juridiskt bindande. Ett räkneexempel: Säg att 40% röstar S, 40% röstar M och 20% röstar SD. S har sagt att pensionen ska vara 20%, M 20% och SD 25%. 80% vill ha 20% och 20% vill ha 25%, det ger alltså en enkel kompromiss på 21%.Om SD hade sagt 1000% så hade kompromissen blivit 216%, så med absurda löften kan resultatet styras. Men det finns sätt att undvika detta. T.ex. går det att använda olika statistiska måttstockar som utesluter extremfall eller styr med progressiva skalor. 80% skulle dessutom räcka för kvalificerad majoritet. Att inte ha vetorätt räcker också för att utesluta SD. T.o.m. first-past-the-post-liknande regler skulle kunna sänka de minsta (som vi antar är mest extrema) partiernas påverkan på kompromisserna utan att utesluta dem helt.Vissa väljare kanske tilltalas av 1000%-löftena, medan andra tycker sådana partier är oseriösa. I vilket fall så tror jag dialogen mellan partier och väljare till slut resulterar i att det uppstår en slags balans, oavsett om balansen innebär två extrema motpoler eller två närliggande motpoler. Oavsett så finns det gott om utrymme för tekniska lösningar som upprätthåller effektiviteten i systemet fastän vi fortsätter att närma oss en mer direkt representation av folkviljan; det handlar bara om att successivt förskjuta de systemtekniska gränserna till förmån för demokratin.

Jag tycker att vi ska sträva åt något som kan kallas representativ kompromiss. Inklusive t.ex. sänka riksdagsspärren, sänka åldersgränsen och förkorta mandatperioden. Jag har ingen uttänkt plan, men riktningen är uppenbar för mig.

A:  Vilket problem skulle man lösa med det?

enleuk: Problemet med elitstyre.

A: Det löser man väl inte alls. Det är samma människor, den enda skillnaden är att man fördelar makten olika mellan dem, att man inför regler som kommer att tänjas till ett enormt manipulerande och att man förlorar helheten.

Privat kontra offentlig sjukvård är exakt samma konflikt som privat kontra offentlig skola. Att låta den ena få makt över skolan men den andre över sjukvården skapar parallella system som en majoritet inte vill ha. Då tycker jag att demokratins principer är bättre. Av erfarenhet vet vi att de har skapat bättre samhällen.

enleuk: Du säger att det är samma människor, annan maktfördelning, att reglerna kommer manipuleras och att helheten går förlorad. Fast jag sa ju att det inte handlade om maktfördelning, det är ju first-past-the-post-lösningen du föreslog som handlar specifikt och enbart om maktfördelning. Politikerna kommer försöka tänja på gränserna, men what else is new? Förlora helheten; menar du att det inte kommer bli som förr? Det är inte nödvändigtvis negativt. Jag tror att människorna till viss del kommer bytas ut och de mer kompromissvilliga kommer successivt ersätta de mer maktgiriga.Jag är inte säker på ditt argument gällande privat kontra offentligt. Om du menar att högern får skolan och vänstern får sjukvården som en kompromiss, så skrev jag ju att det inte var den typen av ge-och-ta-kompromiss jag syftade på. Jag pratade om att osjälviskt ta fram en kompromiss som är representativ för folkviljan i dess helhet, alltså en lagom balans mellan högerpolitik och vänsterpolitik i båda sektorerna. Jag sa även att jag delar din oro att det då varken blir hackat eller malet, men samtidigt föreslog jag vissa lösningar på detta.Du säger att mitt förslag strider mot demokratins principer, men jag säger att jag strävar mot mer demokrati, medan du vill behålla de rådande begränsningarna på demokratin, t.o.m. förstärka dem med first-past-the-post som missgynnar småpartier, bara för att du oroar dig för det osäkra i min föreslagna framtidsbild.

A: Osjälviskt finns inte i politik. Det handlar om konflikt mellan olika intressen.

enleuk: Men det är ju det jag försöker göra nånting åt.

A: Du kommer inte att lyckas.

enleuk: Nä, men jag kommer ha rätt.

Tags: , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: