Spektral Anarkism

Jag myntade precis denna neologism så det är upp till var och en att anamma/avfärda den. Spektral anarkism, eller Sparkism, ser på samhället som ett sammanhängande, steglöst spektrum vari sociala konstruktioner vävs samman och uppstår och kvarstår beroende av varandra. (Alternativa namn innefattar Kontinuerlig anarkism, Intersektionell anarkism, Flytande anarkism, Flytande demokrati, Interanarkism, Regnsbågsanarkism, Spektral demokrati, och Interokrati.) Det är en kritik mot alla hierarkier på samma gång och bygger på tanken att hierarkier stödjer varandra på ett sådant sätt att alla måste rivas. Om endast en av dem faller så kommer de andra gå i försvarsställning och stärka varandra. Jag har skrivit om dessa olika hierarkier förut, men har inte kunnat formulera ett sammanbindande koncept förrän nu (jag hoppas att jag lyckats med det i och med den här texten). Det som följer är en heltäckande förklaring som mestadels består av text jag klippt ut och klistrat in från mina andra bloggposter.

 

Anarkism

För mig betyder anarkism inga hierarkier. Hierarkier är sociala konstruktioner som inte kan rättfärdigas. I verkligheten finns det bara olikheter mellan människor, skillnader i muskelstyrka, erfarenheter, pigment, drömmar. Vi måste förhindra att dessa olikheter formaliseras och blir statiska. Den binära indelningen av kön i två kategorier, man och kvinna, är ett exempel på hur ett egentligen väldigt flytande begrepp har formats till en solid social struktur som påverkar människor undermedvetet och därmed påverkar andra delar av sociala konstruktioner.

Vi måste etablera ett samhälle som inte innehåller dessa hierarkier utan istället tillåter medvetna varelser att interagera på ömsesidiga villkor utan förutbestämda lådor inom vilkas ramar de tillåts agera. Detta innebär att vi måste gå bortom kritiken av staten och bortom binären inom klasskampen, även om staten och kapitalet är de två mäktigaste strukturerna i samhället för tillfället.

Det innebär att vi måste bygga nätverk mellan individer, en relation i taget, underifrån botten till hur högt det nu når (eller snarare, i en platt organisation, hur brett det sprids ut.) Dessa nätverk måste erbjuda ett alternativ till nuvarande hierarkier och på en och samma gång utmana parlamentarism, egendom, patriarkatet, militarism, fascism, homofobi, imperialism, nationalism, transfobi, rasism, speciesism,  funkofobi et cetera. De som kämpar mot dessa förtryck, vare sig det gäller flyktingar, usprungsbefolkningar, romer eller sexarbetare, är våra allierade, men de är också begränsade i sitt fokus. Kampen måste vara intersektionell och inklusiv, vår diskurs kan inte vara begränsad till ett mål eller en fiende eftersom fienden är en kombination av alla hierarkier som hjälps åt att stötta varandra. För att göra oss av med dessa måste vi göra oss alla med alla. Denna något holistiska ansats hjälper oss att inse det större sammanhanget, att alla vi tänkande och kännande varelser, och miljön vi är beroende av, måste lära oss att samexistera så gott vi förmår.

 

Styrelseskick

Hur samhället organiseras är en inte en separat gren av samhället såsom politiken idag är. Istället är organisationen bara effekten av alla interaktioner mellan individer, snarare än det som definierar relationerna. Problemet med både organisation och ekonomi kan åtgärdas utan en universell lösning. Tvärtom kan anarkism fundamentalt beskrivas som en motståndare till universella lösning som föredrar individuella, situationsanpassade, tillfälliga och lokala lösningar.

Anarkism utgår ifrån relationen mellan två individer. Detta förhållande kan vara emotionellt eller ekonomiskt. Det kan handla om ett specifikt objekt eller ett flertal abstrakta värden. Det kan existera i isolation eller som en del av ett komplext nätverk med många relationer mellan vilket antal individer som helst. Det kan vara en tyst överenskommelse eller en väldigt specifik och orubblig skriftlig formulering. Det kan innefatta stipulationer som till exempel krav på att undertecknare är informerade i särskilda ämnen innan avtalet sluts. Det kan också innefatta straff för regelbrott som varierar från att någon ogillas i det tysta till avrättning. (Varför någon skulle vilja ingå ett avtal som innehåller risk för avrättning vet jag inte, men det är ett alternativ.)

Detta kan tyckas kaotiskt och på sätt och vis är det det, men det är också uppenbart att ett tillräckligt antal avtal resulterar i ett komplext samhälle. Det är möjligt att städer blir mindre tätbefolkade i denna anarkistiska värld som ett resultat av att platt organisering blir mindre effektiv i stor skala, men exakt hur mycket mindre är svårt att säga. Det skulle inte vara lika effektivt som om en diktator styrde med stöd av en armé, men å andra sidan kanske slutresultatet ändå är fördelaktigt, kanske till och med förvånansvärt effektivt och tillåtande en mycket mer teknologiskt avancerad livsstil än idag, såpass att det till och med tillåter anarkoprimitivister en fristad även inom städer. En ytterligare anteckning om hierarki och organisation.

 

Ekonomi

Egendom kan inte rättfärdigas och fjärmar oss från oss själva och från världen. Min dekonstruktion av begreppet egendom finns här.

I en ekonomisk kontext har jag definierat jaget (egendom) som upplevelsen av elektrokemisk aktivitet i nervsystemet och definierar denna upplevelse som det enda av värde i universum. Det är inte nödvändigt att definiera egendom, eller något annat begrepp för den delen, för att sluta ett avtal. Avtalet kan omfatta specifika relationer och ting utan att använda sig av fördefinierade sociala konstruktioner och kringgår därigenom etiketter som är menade att tolkas som universella och bygger istället relationsnätverk som inte kan generaliseras, förenklas och reduceras till strukturer, ismer eller ideologier.

  • Regeringen är anarkistisk, löst sammansatt och organiserad underifrån och upp (Regeringen är alltså inte en sak i sig själv, utan den samlade effekten av individers egna beslut)
  • Egendom är begränsad till vad du är
  • Rikedom är begränsat till vad du är och därmed något ojämnt fördelad
  • Fokus ligger på gemensamma företag men enbart för individens skull
  • Vi behöver kompromissa mellan personlig frihet och den omgivande miljön
  • När människor arbetar mer eller mindre tillsammans i fria organisationer så åstadkommer vi som mest
  • Alla behöver inte samma saker och kan inte åstadkomma samma saker, men alla har samma rätt att behöva något och samma rätt att försöka åstadkomma något
  • Regeringen organiserar ekonomin, sköter logistiken och löser dispyter, helst på den lägsta nivån, alltså ett beslut som fattas av endast de två inblandade individerna i dispyten

 

Två ytterligare förslag

Gåvoekonomin i mitt system kan summeras som “Att ge och att hoppas.” I princip baseras produktionen på frivilligarbete och varken produktionsmedlen eller produkterna ägs av någon, inte en ett kollektiv. Alla får sedan ta vad de vill ha. Den fundamentala idén är att människor vill leva ett meningsfullt liv, vara kreativa, konstruktiva och produktiva. En tillräckligt effektiv ekonomi av produktion, distribution och återvinning kräver endast en liten mängd arbete för att täcka de grundläggande behoven. Givet den teoretiskt sett tillgängliga teknologin, om än ej tillgänglig i praktiken i vårt nuvarande system, skulle detta kunna innebära att varje person bara behöver jobba typ en timme i månaden. Uppenbarligen skulle många föredra att måla eller spela fotboll framför att städa toaletter, men underhållning är också en värdefull produkt och även om hälften av jordens befolkning bara spelade fotboll så skulle det ändå bara innebära att resten får jobba två timmar per månad. Om valet av yrke dessutom bara är begränsat av ens personliga preferenser så kan vi anta att dessa passionerade arbetare inte bara är mer effektiva utan även vill jobba mer än två timmar per månad.

Rådgivande lagar. Detta koncept är relativt simpelt, men som med många idéer kan det vara svårt att föreställa sig i praktiken. Jag vet inte om rådgivande lagar ingår i någon anarkistisk gren, men jag gissar att det gör det och i vilket fall har det alltid varit en del av min anarkism. Det enklaste exemplet är vägskyltar, föreställ er att reglerna är till för att informera om vägförhållande och inte till för att definiera straffnivåer. Mina lagar stiftas inte i ett parlament och upprätthålls inte av polis och militär. Istället skrivs regler ner vid behov av de som är tillräckligt insatta. Andra kan sedan själva välja att ignorera reglerna, men om de litar på expertisen hos lagstiftarna så blir de själva tillräckligt informerade av vägskyltarna för att kunna välja mellan att följa regeln och att bryta mot den.

För mer information har jag även skrivit om varför anarkism inte är en del av vänster och om frågan om anarkism och våld. Jag har även skrivit ner några tankar om vägen till anarkism.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: