Svensk debatt – individualanarkism eller anarkokommunism?

(Först vill jag bara notera att jag bara saxat andras texter och inte bidrar med eget material till debatten, förutom några extra historiska fakta i slutet. Personligen är jag emot både privat egendom och kollektiv egendom och anser att överenskommelser ska vara situationsanpassade och får inte utgå ifrån antagandet att virtuella koncept som ägande har permanent validitet. Jag föredrar alltså ingen av de två strömningarna som här diskuteras utan föredrar en slags variant av ömsesidig hjälp.)

Carl Johan Björklund, född 1884 i Uppsala, skrev såhär år 1969, två år innan han dog, om tiden strax före första världskriget:

“Varifrån Stirners anhängare fått den uppfattningen att han var motståndare till organisation vet jag inte. Stirner betonar nödvändigheten av organisationer och han var själv initiativtagare till en organisation i Berlin för att rationellt fylla människornas behov av mjölk. ‘Det är alltid fördelaktigt att vi enar oss om de mänskliga arbetena, så att de inte som under konkurrensens epok upptar all vår tid, alla våra omsorger.’ Stirner svarar utan förbehåll ja på följande av honom själv formulerade frågor: Bör jag inte ta levande del i den andres liv, bör inte hans glädje och hu: väl ligga mig om hjärtat, skall inte den njutning jag bereder honom för mig vara mer än andras egna njutningar? På ett ställe säger också Stimer att han älskar människorna, inte blott enskilda människor utan alla – därför att ‘kärleken gör mig lycklig, därför att det är naturligt för mig att älska, emedan det behagar mig’.

Även om Stimer inte känner något ‘kärlekens bud’, hyser han medkänsla med varje levande väsen. Föreningen är för Stimer en multiplikation av den enskildes kraft. ‘Som enskild kan du försvara dig genom föreningen. ty det är inte föreningen som besitter dig utan du besitter och gör dig nytta av föreningen’, säger han.

Människorna är vad de kan vara och mer kan man inte begära. Har religionen präglat satsen att alla är syndare, menar Stirner att vi alla är fullkomliga. På hela jorden finns inte en enda syndare. Synden är inbillning.

Den individualistiska anarkismen är pessimistisk ifråga om människans förmåga att leva i gemensamhet, i kommuner där allt skulle tillhöra alla, utan värdemätare och byteshandel och där grundprinciperna skulle vara frivilliga överenskommelser och inbördes hjälp. Den debatt som riktningen framkallade skulle kunnat berika den sociala idédebatten, om inte missförstånd — ibland okunnighet — och en beklaglig fanatism gjort att meningsutbytena inte så sällan urartade och även gav upphov till personliga motsättningar.

Till Ungsocialistiska partiets kongress i juni 1912 i Stockholms södra Folkets hus förelåg tre motioner om partiets ställ-ning till den individualistiska anarkismen. Två från Uppsala socialistiska ungdomsklubb, tydligen skrivna av Karl Elving, en från Grängesbergs ungsocialistiska klubb. I Uppsalamotionerna föreslogs att kongressen skulle behandla frågan om den indiviualistiska anarkismen, eftersom agitationen för densamma påstods verka splittrande på partiet. Vidare föreslogs att en eller flera broschyrer skulle utges, som behandlade den individualistiska och kommunistiska anarkismens ställning till jordfrågan och de båda riktningarnas framtidsmål och taktik. Motionen från Grängesberg ville att kongressen skulle behandla frågan huruvida sådana diskussioner och skriverier som förekommit i ‘Brand’ och ‘Nya Folkviljan’ om den individualistiska anarkismen kunde vara till gagn för ungsocialismen.

Tyvärr saknas protokollet från den ungsocialistiska kongressen 1912, men av referat i ‘Brand’ nr 27 och 28 framgår att förslaget om att utge en eller flera broschyrer i frågan om individualism eller kommunism avslogs. Debatten var synnerligen livlig. Ett förslag av Albert Jensen antogs med endast en rösts majoritet. Minoriteten var således nästan lika stark som majoriteten. Förslaget löd:

‘Då den ungsocialistiska rörelsen, i enlighet med vad namnet anger, strävar efter etablerandet av ett socialistiskt samhällsskick vilket i främsta rummet innebär en ekonomisk omdaning av samhällsförhållandena genom upphävandet av den privata äganderätten till produktionsmedlen, medan däremot den individualistiska anarkismen oftast propagerar för den privata egendomsformen, som en garanti för individens obegränsade, suveräna frihet;

då varje Socialistisk rörelse måste sträva efter, att genom skapandet av arbetarklassens samhörighetskänsla framalstra den klassolidaritet, som är nödvändig för en massaktion mot kapitalismen och dess våldsorgan (staten etc), och då den individualistiska anarkismen huvudsakligen vädjar till varje individs trånga egenintresse och absoluta individuella självhävdelse, vilket blott är ägnat att döva samhörighetskänsla och solidaritet;

så betraktar kongressen denna individualistiska anarkism som en mot socialismen fientlig riktning.’

När meningarna var så delade som i detta fall – med jämnstarka grupper – hade det säkerligen varit bättre om kongressen inte antagit något uttalande utan låtit diskussionen utgöra svar på frågan – i all synnerhet som resolutionens tal om ‘absolut individuell självhävdelse’ inte finns i läran om den individualistiska anarkismen. Mina här anförda citat ur Max Stirners verk bevisar orimligheten i påståendet. Att den individualistiska anarkismen skulle vara en mot socialismen fientlig riktning är också ett oriktigt påstående, såvida man inte med socialism menar en diktatorisk socialism. För den ungsocialistiska rörelsen hade det varit bäst att vid detta tillfälle söka finna ett modus vivendi. Stridiga åsikter kunde ha jämkats ihop, friheten att leva och umgås allt efter tycke och smak kunde ha värnats, till gagn för idéerna.”

Källa: http://sv.theanarchistlibrary.org/library/c-j-bjorklund-max-stirner-och-de-svenska-anarkisterna

Jag vill även tillfoga följande, enligt mig relevanta, text skriven av Guiseppe Ciancabilla, född i Rom 1872, död i San Fransisco 1904.

“Mot Organisation

Vi kan inte fatta att anarkister etablerar punkter att systematiskt följa som vore de fasta trossatser. Eftersom att även om en uniformering av perspektiv på det taktiska tillvägagångssättet att följa antas, så utförs dessa taktiker på hundra olika sätt, med tusen varierande detaljer.

Därför vill vi inte ha taktiska program och som konsekvens därav vill vi inte ha organisation. När vi har etablerat det vi vill uppnå, målet vilket vi strävar efter, lämnar vi sedan varje anarkist fri att välja från de medel som dennas sinne, dennas utbildning, dennas temperament, dennas kämparanda anser bäst för den. Vi vill inte skapa fasta program och vi vill in forma små eller stora partier. Istället samlas vi spontant, utan permanenta kriterier, enligt ögonblickliga affiniteter för specifika syften och vi ändrar konstant dessa grupper, så snart syftet för vilket vi förenats har upphört och andra mål och behov uppkommer och utvecklas inom oss, och driver oss till att söka nya kollaboratörer, personer som tänker som vi gör i denna specifika omständighet.

När någon av oss inte längre sysselsätter sig själv med att skapa en fiktiv rörelse bestående av individuella sympatisörer och de med svagt samvete, utan istället skapar ett aktivt underblåsande av idéer som, likt piskrapp, får en att tänka, får den ofta höra från sina kamrater att de under flera år vant sig vid en annan kampmetod, eller att den är en individualist, eller en ren anarkismens teoretiker.

Det stämmer inte att vi är individualister, om en försöker att definiera detta ord i termer av isolerande element som skyr varje förening i det sociala sammanhanget och förutsätter att individen skulle kunna vara tillräcklig på egen hand. Men när vi själva stöttar utvecklingen av individens fria initiativ, var finns anarkisten som inte vill vara skyldig till denna sorts individualism? Om anarkisten är en som strävar efter befrielse från varje moralisk och materiell auktoritet, hur skulle den inte kunna hålla med om att bekräftelsen av ens individualitet, fri från alla skyldigheter och yttre auktoritära inflytanden, är i högsta grad välvillig, är den säkraste indikation på ett anarkistiskt medvetande? Vi är inte heller rena teoretiker eftersom att vi tror på idéns effektivitet, mer än på individens. Hur beslutas aktioner om inte igenom tanken? Så, att producera och hålla en tankerörelse vid liv är, för oss, det mest effektiva medlet för att bestämma strömmen av anarkistiska handlingar, både i praktisk kamp och i kampen för realiserandet av idealet.

Vi motsätter oss inte organisatörer. De kommer att fortsätta med sin taktik, om de känner för det. Om det, så som jag tror, inte gör någon större nytta, kan det inte heller göra någon större skada. Men för mig verkar det som om de har förvridit sig, när de skriker sitt varningsrop och svartlistar oss antingen som vildar eller teoretiska drömmare.”

Källa: http://sv.theanarchistlibrary.org/library/guiseppe-ciancabilla-mot-organisation

Lite mer anarkistisk historia:

Luigi Lucheni, född i Paris 1873, var precis som Ciancabilla en “italiensk” anarkist. Lucheni hade tänkt döda sonsonen till den franske kungen Ludvig Filip I som tvingats abdikera 1848. Denne var dock inte på plats utan Lucheni valde att istället döda kejsarinnan av Österrike-Ungern år 1898 med en vässad metallbit då han inte hade råd till en kniv. Han satt i fängelse i tio år och när vakterna beslagtog och brände hans memoarer så hängde han sig.

Bilden föreställer Leon Czolgosz, en polsk- eller ungerskättad man som dödade USAs president McKinley 1901, och togs någon vecka innan han dog i elektriska stolen. Han inspirerades troligtvis av idén propaganda of the deed och möjligtvis såg han McKinley som representant för ekonomisk imperialism.

Det var även med tanke på bl.a. Haymarketbombningen 1886 utförd av anarkister som McKinleys efterträdare Roosevelt 1908 uttalade följande: “When compared with the suppression of anarchy every other question sinks into insignificance. The anarchist is the enemy of humanity, the enemy of all mankind, and his is a deeper degree of criminality than any other. No immigrant is allowed to come to our shores if he is an anarchist; and no paper published here or abroad should be permitted circulation in this country if it propagates anarchist opinions.”

Detta uttalande skedde sex år innan serben Gavrilo Princip sköt ihjäl äldste sonen till Kejsaren av Österrike-Ungern vilket ledde till första världskriget. Dådet hade sin grund i Habsburgarnas kamp mot Konstantinopel och det lidande som dragkampen om Balkan hade lett till.

(Notera att invandring från europeiska länder till USA var obegränsad fram tills en “tillfällig” lag 1921 och en “permanent” lag 1924 antogs, från Wikipedia: “It superseded the 1921 Emergency Quota Act. The law was primarily aimed at further restricting immigration of Southern Europeans and Eastern Europeans. In addition, it severely restricted the immigration of Africans and outright banned the immigration of Arabs and Asians. According to the U.S. Department of State Office of the Historian the purpose of the act was ‘to preserve the ideal of American homogeneity’. Congressional opposition was minimal.”

Motivet till inskränkningarna beskrivs på Wikipedia såhär: “Following the end of World War I, both Europe and the United States were suffering economic and social upheaval. In Europe, the destruction of the war, the Russian Revolution, and the dissolution of both the Austro-Hungarian Empire and Ottoman Empire led to greater immigration to the United States, while in the United States an economic downturn following post-war demobilization increased unemployment. The combination of increased immigration from Europe at the time of higher American unemployment strengthened the anti-immigrant movement.”)

Advertisements

Tags: , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s


%d bloggers like this: